Om att tala lagom och att kasta sig rakt in i saker

På http://addisonrd.com/WordPress/ skriver Michael Lee att han ändrar sina musiklektioner denna höst på två sätt. Dels talar han aldrig mer än 20 minuter i sträck och dels låter han eleverna göra först och därefter gå igenom teorin. Att tala kortare tid är inte så svårt, men det är svårare för honom att inte förklara först och låta eleverna öva efteråt.

Han säger att han använder sig av pröva-först-modellen eftersom han märkte att eleverna blev uttråkade under första halvan av terminerna. Han hoppas att eleverna ska bli mer motiverade och komma med relevanta frågor genom att få prova först.

Michael Lee undervisar i musik på universitet. Men jag undrar hur mycket av hans resonemang som man kan använda sig av inom grundskolan. Att tala mindre är svårt men nåbart. Men att vända på lektionsuppläggen och praktisera innan man har grunderna? Fungerar det?

Jo jag tror faktiskt det. Under några år jobbade jag i en gymnasieskola där jag hade förmånen att samarbeta med några mycket begåvade kollegor. Vi satte tillsammans ihop olika undervisningsmaterial. Ett av dessa kommer jag särskilt ihåg. Det handlade om att analysera romantiken genom att lyssna på musik, se på målningar samt läsa olika texter.

Utan någon form av genomgång av romantiken lyckades samtliga elever i samtliga grupper pricka in de flesta karkatäristiskta romantiska dragen.

Jag tror att jag framöver ska försöka köra en Michael Lee i liten skala genom att vända på lektionerna och börja bakifrån, med godsakerna.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.