Från andra världskriget till HAL 9000

Var världskrigen verkligen världskrig?

Med en dator, en flink nätsökare, en smartboard eller en vanlig projektor kan man slå eleverna med häpnad. Låt mig förklara. Vi hade pysseldag på skolan i dag. Långt i från alla elever roas av julpyssel. En elev började ställa frågor om världskrigen. Var verkligen alla länder med? Var det verkligen krig över allt?Jag tog fram den eminenta [easyembed field=”HTML1″] och vi började bläddra bland alla historiska kartor. En elev fastnade vid en bild som föreställer en masscen där soldater står uppställda i snörräta rader så långt ögat kan nå. Bilden är tagen i Nürnberg 1939. Jag vet inte om det var jag eller någon av eleverna som frågade hur det skulle vara att stå där bland soldaterna. En diskussion uppstod huruvida man skulle falla för masspsykosen och kunna gå ut i krig för de nazistiska idealen. Jag menade att dagens hjärnor ser exakt ut på samma vis som för 70 år sedan. Så alla av oss i rummet skulle ha kunnat stå där i uniform för att hylla Hitler.

Masspsykos och konformitet

Jag påstod vidare att man kan uppleva samma masspsykos på en rockkonsert idag. Vi flyttade lektionen till en dator och jag illustrerade påståendet med en livekonsert med Queen och Radio Gaga. Man kan tydligt se händerna och det är inte så långt från att sträcka upp en hand i luften. Publikens avsikt är visserligen en helt annan än nazisternas.
[easyembed field=”HTML2″]
Därifrån drog diskussionen vidare och kom att handla om konformitet. Vill skolan stöpa alla i samma form? Jag ställde motfrågan: Är det inte den kommersiella ungdomskulturen som försöker sig på det? Och är inte ni dumma nog att gå på det? Och är det inte skolan som står för motbilden och försöker lära ut att tänka självständigt? (Den provokationen var det ingen som nappade på.)

Hur som haver. När jag nu var framme vid skola och konformitet var det svårt att undvika Pink Floyd och Another Brick In The Wall:
[easyembed field=”HTML3″]
Eleverna fick vatten på sin kvarn och började att låtsasdemolera klassrummet. Jag hänvisade då till det jag sagt strax före, att skolan i dag står för fritänkandet, och att dagens lärare och skolledare är de som vuxit upp till Pink Floyd och The Wall.

Existensialismen

Hur tankens vindlingar sedan gick vidare har jag svårt att påminna mig, men som så ofta så blev diskussionen existensialistisk: Om nu Gud har lämnat oss och vi driver omkring ensamma utan levnadsregler: Hur ska vi då förhålla oss till etiska och moraliska frågeställningar? Vem eller vilka skapar reglerna och hur ska jag välja att agera när ingen vägleder mig i mina val? Jag förklarade existensialisternas förhållande till ångesten och illustrerade naturligtvis med Edvard Munchs Skriet samt Pär Lagerkvists Ångest, ångest är min arvedel ur Ångest (1916):

Ångest ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

En elev fastnade vid uttrycket ”Gud är död” och jag drog bakgrunden och försökte återge Nietzsches snåriga tankegångar i Så talade Zarathustra. Någon drog sig till minnes att ”den finns som låt”, det vill säga Richard Strauss Opus 30. Och då kunde jag inte hålla mig och avslutade lektionen med att tala mig varm för, och visa ett klipp ur, filmen 2001 A Space Odyssey:
[easyembed field=”HTML4″]
Hal 9000
Och det var på det viset andra världskriget kom att leda till HAL 9000, datorn som är oförstående antagonist i 2001 A Space Odyssey. Notera att detta inte var en regelrätt lektion, utan en spontanföreläsning för några intresserade elever. Oftast är lektionstiden alltför värdefull för att man ska kunna ägna sig åt dylika spontaniteter och utvikningar, tyvärr måste jag säga.

 

Några avslutande förmaningsord

Det är otroligt inspirerande att kunna ta fram sitt material precis när man behöver det. Youtube och nu även Spotify är ovärdeliga källor i undervisningen. Kanske kan man anklaga mig för att bedriva multimedial name dropping. Men det står jag för så länge som eleverna sitter klistrade och tar in lite några begrepp och namn och ungefärligt lyckas fästa dem på en tidsaxel.

All undervisning ska naturligtvis inte bedrivas på det här sättet.. Men Internets multimediala utveckling under senare år erbjuder helt nya vägar att gå och en möjlighet att improvisera. Använd möjligheterna!

Läser nu någon konservativ antolgoimal detta som frenetiskt hänger fast vid Levande texter eller någon annan antologi så kan jag meddela att du måste släppa taget nu. Som jag tidgare illustrerat lever eleverna i en annan värld än vuxna, på ett helt annat sätt än tidigare. Går vi inte in i den och visar vår kanon så kommer de att skapa en egen och lyckas de med det så kommer det att bli mycket svårt att kommunicera över generationsgränserna.

Det häftiga med det hela är att den gamla kanon fortfarande håller om man förpackar det snyggt i ett klassrum och varvar orerande med filmklipp, musik och texter. Jag kan köra den gamla klassikern med Skriet kopplat till Ångest, ångest är min arvedel och kombinera med moderna filmiska och även musikaliska uttryck på ett tidigare svårgörligt sätt.

Kommentera