Divina Commedia i årskurs 8

Jag fick ett infall idag. Jag drog upp Dante Aligiheris Divina Commedia ur rockärmen. Vi läser medeltiden i historian och jag ville matcha med något i svenskan också. Normalt läser vi noveller på fredagar, men eleverna var läströtta och ville göra något annat.

Okej sa jag, medveten om att vi hade tillgång till datorer under lektionen. Svara på de här frågorna:

  • Vem var Dante Alighieri?
  • Om vad handlar Divina Commedia (den gudomliga komedin?)
  • Jag skrev upp några ytterligare frågor på tavlan, men jag har glömt vad jag skrev.

Eleverna satte igång och googla och hamnade ganska snabbt på wikipedia. Eleverna hittade snabbt några godbitar att undersöka vidare:

  • dödssynderna och deras symboler
  • Judas
  • Brutus
  • Cassius
  • Ceasar
  • Vergilius
  • Beatrice
  • skärselden
  • Styx
  • medeltida konst

Eleverna verkade tycka att det var kul att bocka av vilka dödssynder de gör sig skyldiga till. Hur ska man tolka det?

Jag lånade också texten på biblioteket. Själva texten kom inte till så stor användning, men däremot kartorna och läsnyckeln i slutet av boken.

Vi diskuterade dessutom moral idag och förr. Den biten kan utvecklas långt. Jag är frestad att jämföra medeltida moral med den som vuxit fram efter det att religions roll minskat i vår del av världen. Jag vill också få eleverna att tänka på hur det är leva i en värld med väldigt fasta uppföranderegler kontra den moderna frihetsdyrkan. Kanske kunde man också lukta lite på existentialismen.

3 reaktioner till “Divina Commedia i årskurs 8”

  1. Existentialism hade jag inte hört talas om innan jag påbörjade mina universitetsstudier, och jag känner mig lite snuvad på konfekten eftersom det känns som att det är en ideologi som nästan exakt beskriver min (och många andra andras) åsikter i den sekulära världsbild vi lyckligtvis har i Sverige.

    Ett annat perspektiv vi aldrig fick i skolan var hur otroligt vetenskapligt avancerade de gamla grekerna var, och att kristendomens intåg och ”the dark ages” i Europa mer eller mindre underminerat en tendens till vetenskap som skulle kunna haft oss i rena Star Trek-åldern nu känns det som.

  2. @notwist: Jag håller med dig angåend exsitentialismen.

    Men däremot är jag inte så säker på att vi kommit så mycket längre om inte romarriket fallit. Stora delar av de grekiska kunskaperna förvaltades väl först av romarna, senare av bysans och av araberna. Det var arabernas framstötningar mot Spaninen gjorde att den vetenskapliga utvecklingen i Europa kunde kickstartas under 1200-talet.

    Hade inte romarriket fallit så är det inte säkert att den antika utvecklingen hade fortsatt i samma takt. Och stagnation kan till viss del förklara Roms fall.

    Jämför med Kina och Japan som har haft i det närmaste intakta styrelseskick sedan långt tillbaka i tiden. Varför tog inte de täten i den tekniska utvecklingen. Kina borde ju ha kunnat vara på Star Trek-nivå på 1800-talet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.