Uppgift i so: My Sweden

En tanke slog mig i dag: Tänk om man i höst skulle samarbeta mellan so-ämnena och engelska och kanske också bild och genomföra ett projekt med arbetsnamnet: My Sweden.

Elevernas uppgift skulle vara att producera en femminutersfilm, enskilt eller i grupp, där de för nyanlända ungdomar presenterar deras version av hur det är att vara ung i Sverige. I uppgiften skulle jag vilja styra eleverna så att vissa kunskapskrav berörs.

Det skulle också vara intressant att rikta filmerna mot intressen som eleven är intresserad av. För min egen del tänker jag mig att jag skulle kunna stå svettig efter ett joggingpass i skogen och prata om träning och blåbärsplockning och kanske få in lite allemansrätt.

Bara en tanke. Jag postar den här så att jag kommer ihåg den till senare. Kanske har någon annan gjort något liknande tidigare?

Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Vår ekonomi i korthet
Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Jag är ingen beundrare av skolmaterial som produceras av aktörer som är ute efter att påverka elever i en eller annan riktning. Och jag använder mig definitivt inte av material som är producerade av Svenskt näringsliv. Men jag kanske får ompröva mina ståndpunkter lite. För några veckor sedan deltog jag i enkätundersökning för Svenskt Näringsliv. De lockade med en nerkortad version av Vår ekonomi av Klas Eklund från 2014. Det blev då svårt för mig att säga nej.

Klas Eklund dök upp i mitt liv när jag läste till gymnasielärare under tidigt 90-tal och han har följt med mig sedan dess. Hans bok Vår ekonomi förklarade på ett lättfattligt sätt hur makorekonomin hänger samman. Jag vet att hans bok kritiserats för förenklingar, men det är just det som gör boken så bra. Jag har haft förmånen att få läsa dubbla kurser i nationalekonomi på högskole- och universitetsnivå. Vid det fina universitetet fnös man åt Klas Eklunds bok, men jag är mycket tacksam att jag fick förmånen att plöja den vid den mindre högskolan innan jag kom till universitetet och högg in i den digra litteraturlistan med nästan uteslutande tunga titlar på engelska.

Nu till Vår ekonomi i korthet. Boken levererar samma lätta språk som i den tjockare boken. Den beskriver i enkla ordalag de grundläggande ekonomiska begreppen som krävs för att förstå makroekonomin. Bokens begränsning gör att vissa förklaringar blir lite för korthuggna. Kanske känns också några av diskussionsfrågorna i boken lite mossiga.

Det märks också stundtals att boken inte är producerad i vänsterlägret. Jag undrar lite stilla om alla ord är Klas Eklunds i boken. Boken är ett samarbete mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta. Ekonomifakta ägs i sin tur av Svenskt Näringsliv. På sidan 48 tar boken exempelvis upp skattekilar och hur de kan uppmuntra svartarbete, visserligen sant, men diskussionen kring fenomenet blir ytlig. Jag hittar ingen diskussion kring ett lands skattebas som borde varit med för att balansera diskussionen.

Jag funderar också på hur samarbetet mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta ser ut. Borde inte Studentlitteratur dra öronen åt sig lite för att inte riskera sitt renommé som (relativt) neutral utgivare av litteratur för studerande.

Vår ekonomi i korthet riktar sig till gymnasieelever, men den kan också vara användbar i grundskolans senare del och då för intresserade elever. Boken finns att beställa från ekonomifakta för det facila priset av 7 kronor, den finns gratis på iBook Store för de som har mac eller iPad och den finns också som gratis nedladdning från sidan.

I sammanhanget vill jag passa på att citera ur boken:

Ekonomer verkar ofta tråkiga. De pratar ofta om kostnader, att rätta mun efter matsäck med mera. Ett vanligt ekonomuttryck är ”det finns inga gratisluncher”. Med det menas just att allt har en kostnad.

Boken ligger ganska nära en gratis lunch och detta bör has i åtanke när boken presenteras för elever.

Independence Day: Återkomsten

Jag var och såg Independence Day: Återkomsten i går. Varför ska man nu se en sådan film? Det var en typisk berg-och-dalbane-film med många åkningar i flygplan och rymdskepp. Det var också en stora-saker-går-sönder-film och i det här fallet var det jättejättejättestora saker som gick sönder.

Du hör kanske att min ton inte är alltför positivt. Det var underhållning för stunden, men ingen rymdis som jag kommer att komma ihåg. Jag irriterade mig mest på att rymdskeppet var alldeles för stort. Det täckte minst en åttondel av jordens yta. Med ett sådant rymdskepp parkerat över Atlanten så borde hela jorden ha börjat vobbla vilket i sin tur borde lett till en rad andra följdkatastrofer. Kanske tycker du att jag är petig? Nej det är jag inte sci-fi-rullar måste följa vissa givna regler för att fungera. De lagar som gäller inom ramen för narrativet måste respekteras. Storyn hade kunnat göras snarlik med ett mindre rymdskepp.

Och vad i hela friden skulle själva bossen ut ur det säkra rymdskeppet att göra? Och spoilar jag lite här. Men varför i hela friden skrivs det inga bra sci-fi-manus längre.

Jag måste få skriva lite om humor också.  Den första filmen bygger mycket på humor; men den var som bortblåst här. Första filmen hade sitt arv i Indy-genren, där humor är ett bärande inslag. Det känns som att humorn på senare tid, i liknande filmer har fått ge vika för saker som exploderar och åker jättejättefort genom omöjliga situationer.

Trots allt så får jag ändå ge den tre gummibjörnar, mest på grund av alla åkturer.
🐻🐻🐻