Independence Day: Återkomsten

Jag var och såg Independence Day: Återkomsten i går. Varför ska man nu se en sådan film? Det var en typisk berg-och-dalbane-film med många åkningar i flygplan och rymdskepp. Det var också en stora-saker-går-sönder-film och i det här fallet var det jättejättejättestora saker som gick sönder.

Du hör kanske att min ton inte är alltför positivt. Det var underhållning för stunden, men ingen rymdis som jag kommer att komma ihåg. Jag irriterade mig mest på att rymdskeppet var alldeles för stort. Det täckte minst en åttondel av jordens yta. Med ett sådant rymdskepp parkerat över Atlanten så borde hela jorden ha börjat vobbla vilket i sin tur borde lett till en rad andra följdkatastrofer. Kanske tycker du att jag är petig? Nej det är jag inte sci-fi-rullar måste följa vissa givna regler för att fungera. De lagar som gäller inom ramen för narrativet måste respekteras. Storyn hade kunnat göras snarlik med ett mindre rymdskepp.

Och vad i hela friden skulle själva bossen ut ur det säkra rymdskeppet att göra? Och spoilar jag lite här. Men varför i hela friden skrivs det inga bra sci-fi-manus längre.

Jag måste få skriva lite om humor också.  Den första filmen bygger mycket på humor; men den var som bortblåst här. Första filmen hade sitt arv i Indy-genren, där humor är ett bärande inslag. Det känns som att humorn på senare tid, i liknande filmer har fått ge vika för saker som exploderar och åker jättejättefort genom omöjliga situationer.

Trots allt så får jag ändå ge den tre gummibjörnar, mest på grund av alla åkturer.
🐻🐻🐻

Spaning: Filmen blir åter intressant

Våra sexor hade lovats film i går fredag av deras ordinarie lärare. Den ordinarie läraren ville väl vara snäll mot mig och förenkla hanteringen av eleverna lite. Som inryckande vikarie tyckte jag att film var en tråkig sysselsättning i det fina vädret. Jag föreslog istället att vi skulle gå ut och fotografera i skogen.

Jag hade faktiskt förväntat mig mestadels positiva reaktioner. Men det fick jag inte:

– Men neeeej. Vi vill ju se på film.
– Men ni ser ju så mycket film ändå. Ni sitter ju så mycket vid skärmarna. Kan det inte var skönt att komma ut? Det är ju så fint väder.
– Men det är inte samma sak. Det här är ju en lång film. Annars ser vi ju bara korta klipp.

Något har hänt! Kan det vara så att ungarna inte längre ser spelfilm hemma? De väljer istället att klicka runt på Youtube. Om nu ungarna läser allt mindre och dessutom väljer bort de långa filmerna för kortare klipp; vad händer då med känslan för narrativet, berättelserna? Vad har detta för innebörd för förståelsen av en lång mödosamt berättad historia?

Överdriver jag? Kanske. Men faktum är att jag inte har pratat så mycket film med eleverna senaste året. Förr om åren har det alltid funnits någon blockbuster att penetrera: StarWars, Lord of the Rings, Narnia, Guldkompassen, Harry Potter m.fl. Jag hade hoppats på att Hungerspelen skulle väcka lite liv i filmdiskussionerna, men den gled ganska obemärkt förbi.

Min spaning är alltså lite tveeggad. Å ena sidan överger eleverna filmer för webbklipp och å andra sidan uppskattas filmer mer i skolan igen. Men slutsatsen måste i alla fall bli vara att skolan är en viktigt institution för att hålla filmintresset levande. Fortsätt att visa kvalitetsfilm i skolan. Utmana eleverna med genrer de inte är vana vid! Undvik att välja filmer demokratiskt. Tänk förmågor, centrala innehåll och kunskapskrav. Men döda inte intresset med för skolig film.

Det kalla kriget och De andras liv

Årskurs 9 har nu avslutat andra världskriget och gått vidare mot efterkrigstid. Vi fastnade för DDR och kommunismen. Jag föreslog då att vi skulle se filmen De andras livDas Leben der Anderen. av regissören Florian Henckel von Donnersmarck. Här följer elevernas instruktion:

Ministerium für Staatssicherheit (MFS or Statsi)

Du ska nu se den tyska filmen De andras liv. Filmen utspelar sig efter andra världskriget i Östtyskland. Jag vill visa den för er för att du ska få en inblick i hur det är att leva i ett totalitärt samhälle. Jag vill också att du ska bli medveten om att diktaturen inte ligger långt bort, vare sig i tid eller rum.

Konsten under kommunismen

År 1934 bestämde Sovjetunionen att alla Sovjetkonstnärer skulle följa vissa regler. Reglerna kom att kallas Socialistisk realism. Syftet var att stärka folkets kärlek till arbetarna som skulle bygga den kommunistiska staten. Konstnärerna skulle skapa konst som utgick från kommunistpartiets bestämmelser.

Politikerna ville att konstnärerna skull försköna arbetet och arbetaren. Josef Stalin menade att författarna skulle bli själens ingenjörer. Konsten skulle skapa den nya sovjetmänniskan. Konsten tilläts bara om den utgick från realistiska och naturalistiska (konst, litteratur) traditioner.

Den socialistiska realismens dogm spreds i alla Warsawapaktsländer. Alla konstnärer förväntades att följa den. De konstnärer som inte jobbade för socialismen riskerade att förlora sina jobb eller fängslas. Det var strängt förbjudet att göra något konstnärligt som kritiserade det kommunistiska systemet.

Att ta reda på innan du ser filmen

Östtysklands flagga
Östtysklands flagga var en variant av den traditionella tyska flaggan med ett emblem som symboliserade arbetare, akademiker och bönder.
  • När och hur bildades Östtyskland?
  • Vad var Stasi?
  • Vilken uppgift fyllde Stasi?
  • Hur kan en förtryckande stat behålla kontrollen över sina medborgare?
  • Vad är censur?

Att fundera på under filmens gång

  • Men vem är egentligen filmens goda människa?
  • Hur var det att vara konstnär i Östtyskland?
  • Vilken roll spelar konsten i ett samhälle?
  • Vad menas med uttrycket ”Konstnären är själens ingenjör”?
  • Vilken förändring genomgår Kapten Gerd Wiesler i filmen?
  • Varför tror du att han genomgår den förändringen?

Spoiler alert:
Filmhandledning till filmen De andras liv

Film i undervisningen – Nausicaä från Vindarnas dal

Poster för filmen Nausicaä från Vindarnas ö
Nausicaä från Vindarnas ö

Jag är en stark anhängare av det utvidgade textbegreppet. De elever jag jobbar med är mycket mer bevandrade i datorspel och filmer än i böckernas värld. Missförstå mig nu inte. Elever ska läsa böcker, gärna många böcker. Men vi lärare måste också ge eleverna redskap att hantera det de ser på film och upplever i datorspelsvärlden.

Efter att ha sett filmen Nausicaä från Vindarnas dal med mina barn så bestämde jag mig för att även se den med eleverna. Jag var tvungen att tumma lite på reglerna för visning av film i etta fall. Jag brukar vara ordningsam annars och bara visa film som är okej att visa. Men min frustration är stor över att det inte finns någon bra onlinetjänst för skolfilm. Visst! Vi abonnerar på www.flod.nu, men de spelfilmer som finns där är fåtaliga.

Nausicaä från Vindarnas dal är Hayao Miyazakis andra film. Den lanserades 1984. Miyazaki kom senare att göra filmer som:

Att visa Nausicaä från Vindarnas dal visade sig vara en fullträff. Jag och en kollega satt och skrev ner tänkbara diskussionsfrågor under filmen. När vi tittat färdigt och synkat ihop våra anteckningar kom vi fram till att vi producerat omkring 30 tänkbara diskussionsfrågor, alldeles för många. Men det gick att dela in dem i olika kategorier:

  • Krig – fred
  • Modernitet – ålderdomligt
  • Utopi – dystopi
  • Att tänka med naturen – att tänka mot naturen
  • Sagans form – utvaldhet, tretal, uppdrag m.m.
  • Manga
  • Manligt – kvinnligt
  • Österländskt kontra västerländskt berättande
  • Filmmusikens roll
  • Estetikens roll

Jag har inte träffat eleverna sedan vi såg filmen så jag har inget att säga om utgången av diskussionerna än. Men jag kan lova att det kommer att bli bra. Bara det lilla jag talade med eleverna efter filmen lovar gott.

Skrivet om filmen

Svenska dagbladet – recension
Filmtipset – recension
Svenska filminstitutet – filmhandledning
kulturbloggen.se – recension
Dagens Nyheter – recension
TV4 – recension

Hayao Miyazaki på bokus.se