Jag hade lite tråkigt och rotade i soptunnan i kopieringsrummet när jag stod och väntade på mina kompendier. Jag hittade då en instruktion, skriven till elever, i 12 punkter Times, en A4-sida lång och ungefär 16 centimeters spaltbredd, utan styckebrytningar.
Jag vill bara påpeka att läsbarheten ökar dramatiskt om man:
- drar upp textstorleken till omkring 16 punkter,
- minskar spaltbredden till omkring 13 centimeter,
- ökar radavståndet till 1,5 och
- gör en styckebrytning lite då och då.
Punktlistor är inte dumt det heller.
Skippa gärna Times också. Det typsnittet är så uttjatat, men vad du än gör; ersätt inte med Comic Sans, men gärna med Garamond eller varför inte MS Words nya standardfont Calibri. Men det tar väl inte lång tid innan man kräks över den fonten också.
Varför ska man hjälpa eleven på traven typografiskt kanske vän av ordning frågar sig. Jo. Det ligger nämligen till så här att omkring tio procent av våra elever har någon form av neuropsykiatriska funktionshinder och vi har ungefär en lika stor andel dyslektiker.
Det är inte svårt att aspergeranpassa och det är faktiskt ganska kul att försöka skriva en instruktion så att den kan fånga en svårfångad elev som begåvats med ADHD. Och när jag säger begåvats så är jag inte ironisk.
Tar man inte till alla tillgängliga medel för att få upp sina elever på banan, när det är dags för att introducera ett nytt arbetsområde, så får man banne mig skylla sig själv om halva klassen lägger sin uppmärksamhet på något annat än lektionsinnehållet.
Du tycker att jag tar i? Kanske. Men jag har så sett så många dåliga instruktioner slängda i olika pappersåtervinningsholkar. Och varför inte göra det lätt för sig själv genom att göra det lätt för eleverna?