Mats Strandbergs Slutet

Jag har precis läst färdigt Mats Strandbergs roman Slutet. Den listas hos förlagen som en roman för unga vuxna. Men för mig som är ganska långt gången i vuxenheten var den också värd att läsa. Strandberg sätter upp sin scen, likt ett grekiskt drama i form av en mellansvensk stor stad några timmar från Stockholm. Vi känner igen det från hans och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln-trilogi. Vi presenteras för ett avgränsat rum – den lilla staden, handlingen – en utvald skara människor presenteras och handlingen rör sig uteslutande kring dem och tiden – vi vet från de första sidorna att allt kommer att ta slut den 16 september.

Döden är oundviklig i form av en framrusande komet som kommer att träffa jorden och slita upp jordskorpan runtom hela jorden, ingen eller inget kommer att överleva. Så nu har jag spoilat slutet.

Ur två gymnasisters perspektiv skildrar han veckorna innan undergången. Den ena av ungdomarna skriver i en app kallad TellUs som är ett nytt socialt medium framtaget för undergången. De som skriver i appen får sina meddelanden ivägsända av satelliter i hopp om att en civilisation någonstans långt borta ska snappa upp meddelandena och få en bild av hur livet på jorden var innan planeten gick under. Döden präglar varje sida i boken. Vad är det för vits att göra något om allt och alla ändå kommer att dö? Hur krama in mesta möjliga mening i de sista veckorna i livet? Handlingen blir en övning i existentialism.

En människa dör även i förtid i boken och det traumat och jakten på mördaren driver en stor del av handlingen i boken. Men det blir aldrig en kriminalroman. Dödsfallet blir en katalysator som tvingar karaktärerna att reagera.

Jag ska väl inte sticka under stol med att ångesten och de stora frågorna drabbar även mig under läsningens gång. Men mest av allt drabbas jag av de fina karaktärsteckningarna och de trovärdiga skildringarna av det liv människorna lever innan undergången. Jag funderar på att rekommendera boken för några av mina högstadieelever. Men den är definitivt inte till för alla i den åldern. Den är nog bättre lämpad för gymnasieungdomar och uppåt.

Nämnde för mina elever i dag att jag läste boken varpå en av mina elever svarade att hon precis höll på med den och att hon förmodligen skulle behöva terapi efteråt. Oklart om hon menade allvar.

Kallocain av Karin Boye

Du ska läsa Kallocain av Karin Boye om du vill läsa om ett totalitärt samhälle bortom personkulten där varje individ gjorts till en i mängden, till för staten, där de individuella behoven och begären och längtan efter samhörighet ruvar hos den enskilde utan möjlighet att få något utlopp. Kallocain är en utvecklingsroman där huvudpersonen går från en nyttig medborgare till en individ som börjar se andra som människor.

The Martian – Ensam på Mars av Andy Weir

Du ska läsa The Martian – Ensam på Mars av Andy Weir om du vill känna ett dygns andnöd och klaustrofobi, men samtidigt även få dig till livs en välsnickrad nördig robinsonad där watt och kalorier är lika viktigt vatten och avföring. Boken förhåller sig till filmen som om du skulle lägga på en no-bok för högstadiet till berättelsen. Och det är en bra grej. Jag tror att det skulle gå att läsa i princip all no och teknik tematiskt under högstadiet utifrån boken The Martian – Ensam på Mars.

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

Du ska läsa Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson om du vill följa en flicka som växer upp i ett strikt frireligiöst hem och som bryter sig loss och upptäcker att hon dras till kvinnor snarare än till män. På köpet får du en fragmentarisk medeltida saga som löper parallellt med huvudberättelsen.

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Du ska läsa Simma med de drunknade av Lars Mytting om du vill låta dig sugas med när ett familjeöde nystas upp. På vägen får du lära känna trä, potatis, norsk grönska och shettländsk karg natur. Du läser inte boken för dess utmejslade karaktärer utan snarare på grund av den tätt vävda historien och de stundtals glimrande miljöbeskrivningarna som får dig att vara där. Och så var det det där med Frankrike, de vita gravarna och krigen…

Glaskupan av Slyvia Plath

Du ska läsa Glaskupan av Sylvia Plath om du vill följa med på en resa ned i den själsliga sjukdomen. Du får följa med och kanske förvånas av de banala anledningar som kan leda en människa ner i olyckan. Du kommer också att få läsa om hur det kan vara att stå maktlös vid sidan av, utan att kanske riktigt förstå, när en människa driver sig själv mot avgrunden. Boken är svår att läsa utan att ha Sylvia Plath och hennes öde i åtanke.

Underkastelse av Michel Houellebecq

Du ska läsa Underkastelse av Michel Houellebecq om du vill följa ett samhälles och en människas långsamma förvandling från en västerländsk demokrati till moderat islamistisk stat där bevekelsegrunderna till omvändelse inte är helt väntade. Du ska läsa Underkastelse om du vill läsa en satir ligger rätt i tiden. Dock bör jag utfärda en vis snuskgubbevarning. Vissa sexskildringar kändes inte helt fräscha.

Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Vår ekonomi i korthet
Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Jag är ingen beundrare av skolmaterial som produceras av aktörer som är ute efter att påverka elever i en eller annan riktning. Och jag använder mig definitivt inte av material som är producerade av Svenskt näringsliv. Men jag kanske får ompröva mina ståndpunkter lite. För några veckor sedan deltog jag i enkätundersökning för Svenskt Näringsliv. De lockade med en nerkortad version av Vår ekonomi av Klas Eklund från 2014. Det blev då svårt för mig att säga nej.

Klas Eklund dök upp i mitt liv när jag läste till gymnasielärare under tidigt 90-tal och han har följt med mig sedan dess. Hans bok Vår ekonomi förklarade på ett lättfattligt sätt hur makorekonomin hänger samman. Jag vet att hans bok kritiserats för förenklingar, men det är just det som gör boken så bra. Jag har haft förmånen att få läsa dubbla kurser i nationalekonomi på högskole- och universitetsnivå. Vid det fina universitetet fnös man åt Klas Eklunds bok, men jag är mycket tacksam att jag fick förmånen att plöja den vid den mindre högskolan innan jag kom till universitetet och högg in i den digra litteraturlistan med nästan uteslutande tunga titlar på engelska.

Nu till Vår ekonomi i korthet. Boken levererar samma lätta språk som i den tjockare boken. Den beskriver i enkla ordalag de grundläggande ekonomiska begreppen som krävs för att förstå makroekonomin. Bokens begränsning gör att vissa förklaringar blir lite för korthuggna. Kanske känns också några av diskussionsfrågorna i boken lite mossiga.

Det märks också stundtals att boken inte är producerad i vänsterlägret. Jag undrar lite stilla om alla ord är Klas Eklunds i boken. Boken är ett samarbete mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta. Ekonomifakta ägs i sin tur av Svenskt Näringsliv. På sidan 48 tar boken exempelvis upp skattekilar och hur de kan uppmuntra svartarbete, visserligen sant, men diskussionen kring fenomenet blir ytlig. Jag hittar ingen diskussion kring ett lands skattebas som borde varit med för att balansera diskussionen.

Jag funderar också på hur samarbetet mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta ser ut. Borde inte Studentlitteratur dra öronen åt sig lite för att inte riskera sitt renommé som (relativt) neutral utgivare av litteratur för studerande.

Vår ekonomi i korthet riktar sig till gymnasieelever, men den kan också vara användbar i grundskolans senare del och då för intresserade elever. Boken finns att beställa från ekonomifakta för det facila priset av 7 kronor, den finns gratis på iBook Store för de som har mac eller iPad och den finns också som gratis nedladdning från sidan.

I sammanhanget vill jag passa på att citera ur boken:

Ekonomer verkar ofta tråkiga. De pratar ofta om kostnader, att rätta mun efter matsäck med mera. Ett vanligt ekonomuttryck är ”det finns inga gratisluncher”. Med det menas just att allt har en kostnad.

Boken ligger ganska nära en gratis lunch och detta bör has i åtanke när boken presenteras för elever.

Almedalen har fallit av Erik Lewin

Du ska läsa Almedalen har fallit av Erik Lewin för att få en inblick i svenskt säkerhetsarbete, hur fragilt samhället är om någon skulle vilja anfalla, för att ifrågasätta vår säkerhet och för att tas med på en snabb resa utan beskrivningar och namn där själva händelserna och principerna står i centrum.

Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij

Du ska läsa Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij för att den kan ge en inblick i hur det är att leva på en framtida sargad planet, för att Gluchovskij skildrar en resa genom Moskvas Metro där alla upptänkliga livsåskådningar levandegörs, för mörkret i tunnlarna och för att resan genom tunnlarna också är en resa genom det egna jaget och uppfattningen om vad som är verkligt.