Watchmen i klassrummet

Jag växte upp under 70- och 80-tal och fick uppleva den tid då vi ungdomar verkligen läste serietidningar på allvar, ironiskt nog såg vuxenvärlden ner på det serietidningsläsande som kanske nu håller på att baxas in i det finkulturella rummet.

Ungdomarna i skolan i dag är avundsjuk på oss som växte upp under den perioden. Se ser spår av serietidningskulturen genom flödet av superhjältefilmerna som lanseras på biograferna med jämna mellanrum, men de upplever inte originalet, de går sällan och köper tidningarna.

Nu har man filmatiserat kronjuvelerna bland serietidningar – Watchmen – en serie av album som ställer krav på sin läsare. Jag tycker att det är dags att uppmärksamma serietidningarna i klassrummet, och varför inte ta tillfället i akt nu?

Men serietidningsläsandet är inte helt dött. Mangaserierna säljer fortfarande stort och Watchmen är besläktat med det avancerande berättande som återfinns i Manga. Läsandet av denna typ av serier ställer andra krav på läsaren än bokläsandet. Bilderna bär berättelsen. Bilderna är mångtydiga och fulla av referenser till annat. Så om du tar in serietidningsläsandet i klassrummet så ska du vara förberedd på två saker:

  • att du inte kommer att förstå hälften av det du läser och
  • att någon eller några i klasen kommer att äga dig totalt [sic!].

Men det du kan bidra med är de historiska referenserna. 70- och 80-talets serietidningskultur uppstod inte ur ett vakuum. Författarna sneglade bakåt mot romantik, upplysning, renässans, medeltid och antiken och det är där du kan fylla i kunskapsluckorna.

[easyembed field=”HTML1″]

Skrivet om filmen: